Intervju med konstnären Catrine Näsmark, hyresgäst i vår fastighet i Danderyd, den 27 oktober 2017.

- Vill ni ha kaffe? Jag måste börja med kaffe!

Catrine Näsmark och hunden Jackie släpper in oss i den nästan 400 kvm stora lokalen från oktoberrusket utanför. Vi möts av ett kreativt kaos. Det är målat på golv, väggar, till och med på köksskåpen. Överallt står och hänger det tavlor.

Catrine NäsmarkCatrine är öppen på ett generöst och frispråkigt sätt. Innan vi slår oss ner visar hon delar till ett klusterverk av klossar med symboliska föremål som en ”karriärstrappa”, en bit tågräls som symboliserar jobbpendlandet och diverse ”kontorsord”. Ett verk som ska sitta på Kungsledens kontor i Malmö.

Hur såg du på den konstnärliga utmaningen med att jobba med ett fastighetsbolag?

- Jag tänkte rum. I min värld är kontor, ordet ”kontor”, det mest osexiga som finns, och just därför tänkte jag ”Gud vad kul!”, för det blir ju också en kontrast mot en ateljé där det lever, som här.

Apropå osexiga ord så ser vi i klusterverket klossar med ord som ”arbetsmoral” och ”after work”. Vad har du för förhållningssätt till dem? Vad lägger du i orden när de hamnar på konstverken?

- Jo men då tänker jag såhär. ”25:e”, står det till exempel på en, vad betyder det? Det är ju laddat med 25:e, det är just då man får lön. Eller ”after work”, ”Nu ska vi ha kul!”, så får man nånting innanför västen, så blir det ännu roligare, man kladdar på varandra och så går det åt helvete där hemma. Du hör ju själv! Det är inget bra med after work.

Eller ”leverantörsreskontra”, jag uppfattar orden som en ironisk blinkning till den här tråkiga kontorsvärlden…

- Ja precis, men utan att vara taskig. Som ”mellanchef”, det känns som ett ställe där man är rätt mycket i kläm. Det är lätt att raljera, jag vet inte ett skit om det där egentligen, i min värld är det bara ett sätt att tolka. Jag är ju en jäkla ensamvarg som sitter här på kammaren och klurar.

När Catrine gick i Djursholms samskola och frågan om framtida yrken kom upp duggade svar som ingenjör, läkare och advokat tätt. Men för Catrine var valet självklart.

- ”Jag ska bli konstnär!” Jag minns det såväl, jag hade inget val. Jag hade alltid målat, det stod ständigt ett staffli uppställt i källaren. Så sen blev det alla möjliga konstutbildningar, jag bodde i Köpenhamn i flera år och gick på designskola. Och det bästa var att mina föräldrar aldrig ifrågasatte det valet eller oroade sig för om jag skulle kunna leva på det. Jag är så less på den frågan förresten, du ställer ju inte den frågan till en advokat, ”Kan du leva på det då?”. På nåt sätt har det alltid funkat för mig, jag har egentligen alltid sålt bra.

Det här med att göra konst tillgänglig för fler. Vad har du för tankar om det?

- SÅ mycket har jag att säga om det! Jag har hållit på i flera år med att starta något som heter ”Inte så konstigt”. Från början var det ett TV-format som aldrig blev något, men så tänkte jag att jag ska ta upp det själv och göra det som en vlogg (videoblogg) istället. Nästan alla som kommer hit säger att ”Jag tycker om dina grejer, men jag kan inget om konst.”. Då tänker jag såhär att du behöver inte kunna någonting, känns det bra i magen eller du gillar att titta på det här så kan du ta reda på mer sen. Men det är en så mytomspunnen värld och det ska vara så väldigt märkvärdigt med allt från prissättning till röda mattan och kejsarens nya kläder. Det ska absolut vara tillgängligt. Det handlar om att njuta och kunna uppleva någonting.

Och konst på uppdrag är ett bra sätt att göra konsten med tillgänglig?

- Ja, absolut! Så länge det är roligt. Jag har jobbat med både Audi och BMW motorcyklar. Men det är för att det känns rätt i magen, det är viktigt att följa den känslan. Det är klart att det är skitkul när Audi frågar om jag ska göra deras showroom med titeln ”Det är kurvan man vill åt” och provköra deras bilar på is. Det är ju inte så jag börjar gråta direkt.

Du gillar fart?

- Det är det bästa jag vet, framförallt att köra hoj. Jag hade en beställning, en stor målning, som skulle till Bordeaux. Varför inte ta hojen, tänkte jag. Så jag rullade in tavlan i en rulle och körde ensam ner. Jag växte med det, det är den bästa resa jag någonsin gjort.

Det är inte bara på motorcykel Catrine söker sig till farten, hon har också agerat kartläsare åt rallystjärnan Annie Seel, något som även ledde till ett gemensamt konstprojekt till förmån för Världens barn.

Vad blir nästa projekt nu med Kungsleden?

- Nästa projekt blir den här fasadvepan till Västerås jag håller på och målar nu. Jag tycker det är kul att de har så mycket humor och distans, eller coolhet nog att måla ett porträtt på en uthyrare, i stället för att bara dra upp ett stort foto.

Catrine Näsmark målar

Målningen föreställer Max Magnusson, nyanställd som uthyrningsansvarig på Kungsleden i Västerås och som snart alltså ska få klä en hel fasad.

- Shit vad jag bara har lust att dricka en massa champagne nu.

Intervjun närmar sig slutet och Catrine ska till restaurang Yolo i Djursholm för fredagslunch med en väninna. Utanför på parkeringen står Catrines bil, en jättelik vit Cadillac Brougham med den karaktäristiska Näsmark-loggan i rött över hela bakrutan. Den är precis som Catrine själv, långt ifrån lagom, och i det ligger nog nyckeln till mycket av hennes framgångar. 

Catrine Näsmark vid bilen